Då sitter jag på flyget i detta nu på väg ner mot Istanbul. För att byta plan mot Antalya för att sent under kvällen landa nere på vårt hotell i Alanya. Efter en vecka "på semester" så byter vi semesterort mot Şadis hemort. Behöver jag säga att jag längtar grymt mycket?

 

Vilken resa jag har framför mig, det kommer bli så mycket nytt och spännande och jag kommer få lära mig så mycket om en helt annan kultur och se andra delar av ett land som alla andra "vanliga" turister missar.

 

Jag tänker också på resan jag och Şadi redan har gjort tillsammans för att vara där vi är idag. Hade de inte varit för Ida hade vi kanske inte åkt till Turkiet. Hade de inte varit för Emelie så hade jag nog inte ens spanat in honom under början av vår semester. Hade vi inte följt med Şadi och Ömer den där kvällen så vet i sjutton om den här sagan ens hade tagit fart.

 

Det har gått lite mer än ett år sedan detta hände och  när jag tittar tillbaka på det som har hänt så verkade vi så små, vi var så blyga inför varandra och sa nog inte allt för mycket till varandra överhuvudtaget just då.

 

Jag är glad att Şadi vågade ♥