AnnieL

K och jag hade ett "allvarligt snack" för några veckor sedan. Som handlade om vad vi vill, vad vill vi med oss, hur ser vår framtid ut, vart ska vi ta vägen och hur ska vi göra? Många stora frågor som kändes helt naturliga att försöka kräva svar på just nu. Vi har mycket att lära varandra om varandra men samtidigt så känns allt så rätt. Det är svårt att beskriva vad rätt är, men har man träffat så fel personer som jag har gjort så bara känns det i hela kroppen att K han är rätt, rätt för mig helt enkelt. Igår eller i natt så babblade vi i tre timmar jag och K, det finns alltid något nytt att säga honom och det är väl tur för hur dött hade inte ett förhållande varit om man inte hade något nytt att säga varandra?

 

Men tillbaka till framtiden, vi är säkra på att vi vill leva tillsammans och vi vill inte vänta. Det är sjukt jobbigt att leva på distans och det tär på ett förhållande vare sig man vill det eller inte. Jag tror att K har svårare för distansen än vad jag har, han vill helst bo ihop nu, helst igår. Han är dessutom väldigt trött på Turkiet och vill bara bort. Så vi kommer att satsa stort inom en snar framtid. Jag eller jag och jag vi ska jag säga skiter i vad alla kan tänka sig tycka och tro om oss om vi går för fort fram eller annat. Det enda jag vill just nu är att ha ett liv där jag varje morgon får vakna bredvid K.