AnnieL

Här får ni följa mig och min sambos resa från det att vi träffades för första gången i Turkiet, förlovade oss till det att han flyttade hit till Sverige 2015. Här handlar det om allt möjligt från kulturkrockar, matlagning, resorna tillbaka till Turkiet och planer inför framtiden. helt enkelt en turkietblogg blandat med en svenskblogg.

Att tjat har aldrig varit min grej

Publicerad 2014-10-31 12:50:51 i Min vardag,

Imorse vaknade jag och det gjorde ont i hela mig av saknad, jag har drömt om Kadir hela natten. Så när jag slog upp ögonen idag var min första tanke "var är du". 

I 105 dagar har vi nu väntat på att höra något från Migrationsverket, vi väntar på det där mailet som säger att vi ska få boka intervju. I över tre månader har de varit helt tyst. Längre tid än vad det tagit för vissa från inskickad ansökan till beslut. Jag vet att läget i världen ser annorlunda ut idag och att det är det som gör att det tar längre tid. Men jag börja känna mig otålig.  Det hade kännts så mycket enklare att räkna ner dagarna till intervjun. Istället räknar vi bara uppåt nu om hur många dagar ansökan varit inskickad. 

Jag läser i en grupp jag är med i på Facebook där medlemmarna är andra som har pojk eller flickvän i Turkiet. Där verkar många tjejer ringer till Migrationsverket stup i kvarten eller bomba Migrationsverket med mail om hur det går i deras ärende. 

Men jag har aldrig varit den som tjatat jag känner att det kommer inte spela någon roll hur mycket jag än ringer eller mailar för vårt ärende kommer inte fortare fram i kön för det. Jag har bara mailat en gång, då hade det ganska exakt gått tre månader. Jag frågade efter vårat kontroll nummer och så ville jag även veta vilken enhet vårat ärende låg på. 

Fick till svar att att vårt ärende ännu inte har någon enhet för det var så tidigt i ansökningsprocessen. Något kontroll nummer fick jag inte heller utan de skickade åter igen ut vårt ansökningsnummer. 

Känner bara en stor hopplöshet kring allt med UT, jag vet att de är många fler med mig som väntar och det finns dem som har väntat mycket längre än oss. Men jag skulle vilja ha ett datum att se fram emot. Jag hoppas för allt i värden att vi får ett mail om att boka intervju innan detta året är slut. 

Borde antagligen i alla fall maila Migrationsverket och lägga till att vi nu mera är förlovade. Kan ju vara bra information för dem eller ja kanske inte gör så mycket till eller från i själva beslutet men känns mer rätt. Någon av er mina läsare som "uppdaterat" informationen i er ansökan efter ni skickat in den? 

Om. Det är 14 månader till beslut tars har vi snart bara 10 kvar att vänta men jag hoppas på turen att vi får beslutet innan. 


Happy Halloween

Publicerad 2014-10-31 09:58:30 i Min vardag,

Hade någon av mina kisar varit små och svarta hade jag också velat klä ut dem. 

Men istället ska jag fokuser på att baka idag och ringa massa jobbärenden. 

Om jag fått hålla i tyglarna

Publicerad 2014-10-30 20:29:06 i Min vardag,

Som ni märkt när jag skrivit om förlovningen och själva festen så är det en hel del som inte blev som jag ville eller som jag hade hoppats på. Visst var det kul att gå all in men jag ska ärligt erkänna att det gjorde jag för att familjen ville eller snarare för att jag egentligen hade noll med planeringen att göra inför denna fest. Vilket jag kan känna är lite tråkigt då jag och Kadir var huvudpersonerna under denna dagen men vi fick inte bestämma särskilt mycket alls.

Jag hade lika kunnat förlova mig på världens ödsligaste ställe bara det varit jag och Kadir men familjen/släkten ville annorlunda. Hade de fått som de velat helt hundra så hade de velat göra förlovningen till en jättefest och sedan ett mindre bröllop. Svärmors önskan var att mamma, pappa och Henrik skulle följt med till Gaziantep och vi skulle kunna haft ett jättekalas. Men där sa jag faktiskt stop, dels kunde inte min familj bara ta ledigt mer efter en vecka i Side plus att jag vill inte ha ett litet bröllop utan en mindre förlovning.

Så jag kan säga såhär hade jag fått hålla i tyglarna så hade det blivit helt annorlunda och när vi väl gifter oss så ska jag se till att jag håller i alla tyglarna. Då ska besluten tas av mig eller Kadir och jag vill göra mycket själv. Inte så att släkt, vänner och familj inte kommer få hjälpa till det kommer det absolut gärna få göra men  jag vill tillsammans med Kadir sitta på den tyngsta rösten på vad som ska bestämmas. Och framför allt så vill jag vara med i planeringen. Inte på något sätt att jag känner mig otacksam för allt  som släkt och familj gav mig under dessa dagar snarare att jag kände mig lite utanför när ingen berättade vad de planerade.

Så när vi väl gifter oss så är det prio för mig att får vara med och bestämma vilken plats det ska ske på, när, vem som ska fixa mitt hår, hur tårtan ska se ut och smaka, när vi ska ha bröllop så vill jag ha en liten plan på hur dagen kommer se ut.

Det enda jag känner just nu som var bara mitt och Kadirs beslut det var våra ringar och tack gode gud för det.

 Måste bara säga att jag älskar denna bilden

Om

Min profilbild

Annie

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela