AnnieL

Här får ni följa mig och min sambos resa från det att vi träffades för första gången i Turkiet, förlovade oss till det att han flyttade hit till Sverige 2015. Här handlar det om allt möjligt från kulturkrockar, matlagning, resorna tillbaka till Turkiet och planer inför framtiden. helt enkelt en turkietblogg blandat med en svenskblogg.

Under vattnet

Publicerad 2015-03-31 11:55:00 i Min vardag, Mitt Turkiet,

Som jag skrev innan så besökte jag och Kadir Istanbuls akvarium dagen innan intervjun dels för att lugna våra nerver och få något annat att tänka på och även för att det var iskallt ute. Så vi tog en riktigt lång sovmorgon och åt lunch eller snarare brunch på en restaurang i närheten av där vi bodde innan vi gav oss iväg till akvariet.

Ett helt fantastiskt ställe om man nu gillar att titta på fiskar och jag tycker absolut det var värt ett besök. Det var stort, inte alls mycket gäster, fräscht. De hade organiserat akvariet så att du passerade alla världshav så allt från antarktisk till indiska osianen även regnskogen och med olika fiskar och andra djur som lever där omkring.

 
 
 

Inget att räkna emot

Publicerad 2015-03-29 19:35:41 i Min vardag,

Vet ni vad det värsta är just nu? Jo nämligen att jag har ingenting att räkna ner till. Sedan väldigt lång tid tillbaka i mitt liv har jag alltid haft något att räkna ner till, att träffa någon, resor, examen, sluta eller börja jobba. Ja helt enkelt massor av stora grejer planerade. 

Men nu har jag ingenting och det känns jätte tomt. Det känns hur konstigt som helst att efter tre somrar i Side inte ha planerat att åka ditt. Kadir börja snart göra sig redo för att åka ditt och påbörja säsongen då vi inte vet när han kommer få komma hit. Kadir sa idag att jag kanske kan komma till Side men jag vet inte. Just nu beror allt på jobbet, att kunna ta semester och även att kunna spara pengar tills Kadir faktiskt kommer hit.  

Det är två månader kvar tills vi är inne i juni månad och två tre månader är nog det längsta jag klara av att vara ifrån Kadir. Så jag hoppas att Kadir bara hinner inleda säsongen i Side innan det blir dags att flytta hit. Känner mig dessutom gnällig är bara en vecka sedan jag kom hem och snart två veckor sedan Kadir var på intervju. Men helt ärligt jag orkar inte vänta längre, vill inte mer nu, vill bara börja livet på riktigt.  



Ny dag nya grejer

Publicerad 2015-03-29 09:00:00 i Min vardag, Mitt Turkiet,

Dag nummer två blev Kadir och jag ensamma på vår turist färd då Ösgül pluggar och hade skolan den dagen. Så vi gav oss av med riktning på dagens första mål, Grand Bazaar, den stora marknaden och den var verkligen stor och det var som att kliva in i en liten förtrollande värld bland, kryddor, lampor av alla dess färger och andra grejer som säljs.
 
Som vanligt var där enormt mycket folk, vilket det alltid brukar vara på Bazaarerna. När det är mycket folk så får jag inte riktigt ro att ställa mig och titta på saker och ting så det blev ingenting köpt. Även om jag mer än gärna tagit hem en sån där stor färgglad lampa. Där emot vet jag inte hur jag skulle fått ner den i min resväska och antar att jag kommer få fler tillfällen att köpa en sån där lampa.
 
Efter det besöket så tog vi sikte på Yerebatan Saray/ "det sjunkna palatset" som är en de största antika underjordiska cisternerna som finns kvar i Istanbul sedan Konstantinopels tid. Här kan vi snacka om ett häftigt ställe att besöka. Även om det egentligen inte är så speciellt med lite vatten, fiskar, mörker och ljussatta pelare så är det inget jag skulle velat missa. Det var en mycket rogivande plats i underjorden.
 








 
När vi tröttnat på att spendera tid under jord så tog vi oss upp igen, gick över Galata Bridge med sikte på Galata Tower. En fantastisk utsikt ifrån tornet dock åter igen synd att det inte var strålande solsken.
 
Efter att vi kollat en stund på utsikten tog vi sikte mot Istiklal Caddesi som är en mycket välkänd gata men den största anledningen att vi just då siktat in oss på just den här gatan var inte för att den är känd. Utan för att svenska generalkonsulatet också ligger längs den gatan och vi ville gärna spana in var någonstans det låg. För att undvika panik på själva intervju dagen. Vi hittade konsulatet utan problem sedan följde vi gatan upp mot Taksim torget för att sedan ta tunnelbanan vidare mot ett av stadens alla och då menar jag verkligen alla shoppingcenter.
 
Där gick vi och strosade en stund innan vi insåg att vi nästan gått 30 000 steg den dagen och att det var antagligen därför det gjorde så ont i fötterna och det började nog bli dags att vända hem igen och avsluta vår utflykt för denna dag.

Om

Min profilbild

Annie

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela