Det här med lägenhet
I Karlskrona råder total bostadsbrist. Jag har letat aktivt efter en större lägenhet sedan vi fick veta att Kadir fick ja på sitt UT.
Som jag skrivit många gånger älskar jag våra 35 kvadrat mitt i stan men samtidigt är 35 kvadrat just 35 kvadrat. Det är inte mycket plats att bo på särskilt inte när vi är två. Här i lägenheten finns ingen bra förvaring, i vårt "sovrum" går det bara in en 120 säng vilket kanske var extra mysigt de första veckorna men nu vill vi även kunna röra på oss. Så vi letar med ljus och lyckta efter en ny bostad, går på visningar hej vilt men ändå i slutändan så faller lotten på någon annan än oss till att få ett nytt lägenhets kontrakt.
Sedan vill jag inte gnälla för mycket. Vi har tak över huvudet vi sover tryggt och lugnt i värme varje natt samtidigt som det i den här stan finns studenter som fortfarande tältar eller fått avbryta sina studier på grund av att de inte fått tak över huvudet. Eller än värre alla arma människor som dag och natt flyr från allt som varit deras trygghet till något de inte har en aning om hur det kommer att bli men allt för att rädda sina liv. Så med det i tanken känns det inte ens lägligt att vara iriterrad att just vår lägenhet är lite liten.
