Inget att räkna emot
Vet ni vad det värsta är just nu? Jo nämligen att jag har ingenting att räkna ner till. Sedan väldigt lång tid tillbaka i mitt liv har jag alltid haft något att räkna ner till, att träffa någon, resor, examen, sluta eller börja jobba. Ja helt enkelt massor av stora grejer planerade.
Men nu har jag ingenting och det känns jätte tomt. Det känns hur konstigt som helst att efter tre somrar i Side inte ha planerat att åka ditt. Kadir börja snart göra sig redo för att åka ditt och påbörja säsongen då vi inte vet när han kommer få komma hit. Kadir sa idag att jag kanske kan komma till Side men jag vet inte. Just nu beror allt på jobbet, att kunna ta semester och även att kunna spara pengar tills Kadir faktiskt kommer hit.
Det är två månader kvar tills vi är inne i juni månad och två tre månader är nog det längsta jag klara av att vara ifrån Kadir. Så jag hoppas att Kadir bara hinner inleda säsongen i Side innan det blir dags att flytta hit. Känner mig dessutom gnällig är bara en vecka sedan jag kom hem och snart två veckor sedan Kadir var på intervju. Men helt ärligt jag orkar inte vänta längre, vill inte mer nu, vill bara börja livet på riktigt.