Home sweet home
Äntligen hemma efter att ha gått från jobbet nu ikväll efter att har jobbat alldeles för mycket denna veckan. Imorgon väntar en ledig dag och den ser jag fram emot något enormt. Ska ha en rejäl sovmorgon sedan ska jag ta tagi i migrationsverket hade jag tänkt. Maila dem, även om jag sagt att jag inte gillar att tjata så börja jag faktiskt bli riktigt otålig på att inte höra ett enda knyst ifrån dem om när var eller hur.
Kadir tycker också väntan är jobbig för vi vet verkligen ingenting mer än att han någon gång kanske ska kunna få flytta till Sverige. Men det är just det där, någon gång och kanske som är jobbigt. Det är ju inte så att det är jätte lätt att planera vår framtid när vi inte vet hur den kommer ser ut eller ens när den kommer kunna påbörjas. Vi har väntat 136 dagar på att få boka intervju nu alldeles för länge helt enkelt tycker jag....
