AnnieL

Kommer ni ihåg vad jag gjorde för exakt ett år sedan, kommer ni ihåg att jag publicerade en bild på en flygbiljett där det visade sig att jag åkt till Gaziantep för att träffa Kadir utan att säga ett enda knyst till er här i bloggen innan jag var på plats?

 

Här runt 14:00 så är det nästan exakt ett år sedan jag landade där borta där jag inte hade en aning om vad som komma skulle men med en hel ryggsäck full av förväntningar. En dag jag aldrig kommer glömma, jag vet att jag berätta om det för er tusen gånger i efterhand om hur nervös jag var att jag kommit fel, om de två pussarna jag fick på varje kind av Kadir när jag landat.

 

Om hur jag inte mins så mycket av bilresan hem till huset och hur glad svärmor blev av att se mig. Det jag inte berättat är väl att jag fick min första riktiga kyss av Kadir så fort svärmor hade lämnat rummet. Hur Kadir och jag låg så tätt ihop det bara gick under filten framför TV:n på kvällen, där han ibland drog filten över huvudet på oss bara för att pussa på mig. Hur konstigt men ändå så rätt det kändes att lägga sig för att sov i samma säng med en kille jag egentligen inte alls känt särskilt länge. Men den natten sov vi tätt, tätt, tätt intill varandra som världens narturligaste grej och sedan har det bara fortsatt.

 

Om det är något mer som jag ska vara glad och stolt över att jag gjorde under 2014 så är det just den resan. Om jag inte hade gjort den där och så gud vet vad jag hade varit just idag. Kadir är det bästa som har hänt mig i livet utan tvekan. Hade jag inte vågat där för ett år sedan så vågar jag inte ens tänka på hur allt annat sett ut idag.