Det började med ett hej
Jag fick en förfrågan om att skriva hur jag och K träffades och efter lite tänkande så bestämde jag mig att jag ska skriva ner även denna lilla historia. Allt började i somras, de fanns en kille på resturangen jag hängde på, en kille som alltid tittade lite extra på mig när jag kom morgon som kväll. En kille som allt som oftast blev min personliga te serverare om kvällarna, han som alltid ställde frågan "one more tea?".
Trög som jag var fattade jag ingenting alls just då, jag trodde han tyckte jag var skum och de var därför han tittade och jag trodde han tyckte de var jobbigt att varje kväll behöva servera mig mer än en kopp te. Jag åkte hem och tänkte väl inte alls så mycket mer på vad som hänt just då. Vi blev vänner på facebook och pratade lite smått någon gång ibland.
Men så en dag mitt i den mörkaste hösten slog allt om, en helt vanlig måndag som jag föresten av mitt liv kommer komma ihåg. Den 18:e november, det var grått trist och de regnade ute. Jag skulle på ett möte på eftermiddagen och hade planerat in en ganska lugn förmiddag. Så kom det ett hej via facebook den morgonen, men inget vanligt hej, de fanns något mer, han ville något mer och jag ska inte ljuga jag blev nyfiken på vad som skulle kunna hända. Vi började prata om allt och ingenting, tyvärr fick jag avbrytta då jag skulle på möte men lovade att höra av mig igen. Samma kväll sitter jag och funderar på vad det var som hade hänt tidigare under dagen, som jag skrev innan så var jag nyfiken och ett löfte är ett löfte. Samma kväll skrev jag ett nytt hej, hela den natten pratade vi bort och sedan dess har vi aldrig slutat prata.
Dagarna gick och vi började lära känna varandra mer och mer, vad gjorde det att jag knappt sov om nätterna när jag hade världens bästa sällskap som höll mig vaken och någon som alltid skrev god morgon till mig. Jag kände ganska snart att det var något mer än bara vänskap emellan mig och denna kille, men jag ville inte ta ut något i förskott. Jag ville träffa honom innan jag med all säkerhet skulle kunna säga att han är rätt för mig.
Därför tog jag ett beslut som jag inte för en enda sekund har ångrat. Jag bokade biljetter och på nyårsaftons morgon 2013 lyfte planet återigen mot Turkiet. Jag kom fram välbehållen men dödstrött men vad gjorde det, för där stod han min fina K med världens största leende i ansiktet. Jag fick en puss på varje kind sen tog han min hand och vi gick mot bilen, det pirrade massor i magen och det var så mycket känslor här att jag knappt kommer ihåg allt som händer där efter.
Vi kom hem till huset, där jag möttes av en strålande glad mamma och även andra släktingar dök upp under kvällen. Somnade tidigt den kvällen men vaknade vid tolvslaget av att jag hörde fyrverkerier. Det var då jag insåg att jag startar mitt 2014 som världens lyckligaste människa.
Vi föll in i vardagliga rutiner ganska snabbt och allt kändes helt underbart, att vara i landet jag älskar, hos en familj som är så fina och med en kille som får mig att bubbla av lycka inget kunde bli bättre. Men jag vet att K längtade efter att få höra de tre små men mycket speciella orden. Jag hade tidigare sagt jag säger dem inte till dig förens jag kan se dig rakt in i ögonen och verkligen menar det jag säger. Så kom den en egentligen helt vanlig kväll men allt var sådär perfekt så tog jag ett djup andetag tittade in i de där fina bruna ögonen och sa "jag älskar dig"...
Jepp, den absolut första bilden på oss tillsammans, jag är väldigt trött, men mycket, mycket, mycket lycklig