AnnieL

Tänker inte backa bandet så långt inte alls långt faktiskt men människan jag tänker nämna här under är passé nu och tillhör en del av mitt liv jag inte kommer uppleva igen.  Stellan Jeppsson en av mina lärare på universitetet. Den bästa läraren jag någonsin har haft under alla år i skolan. Det finns ingen som kan göra ett rätt tråkigt ämne så intressant som han. Stellan är en lärare med lång yrkeserfarenhet inom psykiatrin det roligaste vi i klassen visste på Stellans föreläsningar var när han drog verkliga berättelser ur hans yrkesliv. Ni vet även om alla som pluggar på universitetet nått någon form av vuxen ålder så tisslas och tasslas det rätt mycket i ett klassrum under lektionerna ändå. Stellan höll en föreläsning för oss i våras där han genom gamla overheadbilder berättade på ett väldigt enkelt sätt hur alla individer på jorden är olika, hela klassen satt knäpptyst har aldrig varit med om det tidigare. All hans kunskap gör mig så inspirerad och jag har så många gånger nu när jag själv jobbar i psykiatrin önskat att jag kunde ha en liten Stellan sittandes på min axel som ger goda råd när jag själv står lite rådvillig och inte vet vad jag ska göra. 

Har googlat och googlat för att hitta en bild på Stellan men det finns verkligen inte. Så därför bjuder jag er på en print screen på väldigt kloka ord han skrev och talade om på en föreläsning. 

Havet är en ständig inspiration det är dit jag går när jag behöver tänka och rensa hjärnan på en massa tankar. Det är vid havet jag känner mig lugn och det är ofta ditt mina steg bär när jag tar en promenad. Det är då jag kan få nya idéer om saker och ting i mitt liv. Kommer jag på något jag vill skriva på bloggen så har jag ett färdig skrivit inlägg i huvudet när jag kommer hem.